Han tasser rundt i mørket og passer på at alle har det bra. Han snakker med dyra. Han ser til menneskene, som alltid sover når han kommer.
Nissen er våken av Astrid Lindgren & Kitty Crowler
En stille bok om en nisse som vandrer rundt på den gamle gården. Han har bodd der i noen hundre år, så lenge det har bodd mennesker der.
Et glemt manuskript etter Astrid Lindgren, aldri gitt ut i Norge eller Sverige ble funnet i Tyskland. Nå er boka kommet på norsk for første gang. Illustrert så nydelig at jeg tenker at det hadde da vært koselig om nissen fantes. Så jeg spør om de ønsker det når jeg har lest boka høyt for andre gang for dem. Ja, sier de, de ønsker nisser som finnes, men:
– Det er litt skummelt å tenke på også!
Ja, det er det kanskje. Om det virkelig sto én og kikket på oss ved senga hver eneste natt.
Fin gave, koselig for små. For store barn også, og voksne.
God lesning!
ellens oase 
Takk Karl, det var litt av en kommentar! Lurer på hva nejden betyr på svensk, det er et ord jeg forbinder med samisk.
Ja, fin gave til barna, jeg er sikker på at det er i din ånd Karl!
LikerLiker
Den skal jeg kjøpe i julegave til barna. Historien bygger på Viktor Rydbergs dikt «Tomten» fra 1881.
Tomten
I
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
5Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
II
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
10grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar, förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
15grubblar, fast ej det lär båta
över en underlig gåta.
III
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
«nej, den gåtan är alltför svår,
20nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
IV
25Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sels och pisk och töm
30Pålle i stallet har och en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —
V
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
35går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
40de äro gode vänner.
VI
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
45barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
VII
Så har han sett dem, far och son,
50ren genom många leder
slumra som barn; men vartifrån
komma de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
55Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
VIII
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
60nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
IX
65Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
70lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
X
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
75blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
80undrar, var källan må vara.
XI
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
85Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
LikerLiker